An exploration of the experiences and perceptions of people who have maintained weight loss

I samband med Mareks softcore snack drog jag fram den här gamla favoriten ur min ginorma ("Ginorm" är ett är ett riktigt ord! Jag lovar!) mapp med lästa studier.

Abstract

Background: In clinical weight-loss trials, the majority of those who lose weight

will regain almost all of it within 5 years, yet there is limited evidence about

effective strategies to support weight maintenance. The present study aimed to

increase understanding of the experiences of those who have been successful at

weight maintenance.

Methods: This qualitative study used a phenomenological approach. Semistructured

interviews were undertaken with a purposive sample of 10 participants

who had maintained a minimum of 10% weight loss for at least 1 year.

Interviews were transcribed and then analysed using a foundational thematic

approach based on the Colaizzi method.

Results: Participants believed that a more relaxed approach to weight management

with realistic, long-term goals was more appropriate for long-term control.

They had a strong reason to lose weight often with a medical trigger and

had elicited support to help them. Most described the presence of saboteurs.

Participants took personal responsibility for their weight management and were

in tune with their nutrition and activity needs. Self-monitoring was a strategy

commonly used to support this. They described the lack of positive reinforcement

in the maintenance phase as a major difficulty.

Conclusions: This small-scale study provides evidence to suggest the importance

of a medical prompt to lose weight; planning for how to manage saboteurs

and identifying methods of minimising the impact of a reduction in

positive reinforcement. It reinforces the importance of many of the strategies

known to support the weight-loss phase.

Deltagarna var tvungna att ha gått ned minst 10% av sin vikt, bibehållit den i 12 månader och varit helt viktstabila i 6 månader. Viktnedgången fick inte ha uppnåtts med så kallade Very Low Calorie Diets (tänk: dieter baserade på proteinshakes) eller bypass operationer. Man försökte rekrytera folk i alla åldrar från flera olika grupper men det gick inte jättebra så det slutade med att man fick 10st ofärgade damer i 44års åldern vilka hade gått ner i snitt 20,7kg över en period av 30 månader.
Betyder detta att kvinnor är bättre på att gå ned i vikt än män eller är de mer villiga att bli...

Intervjuade
Varje deltagare blev intervjuad i ca 45 minuter. Intervjun var halvstrukturerad. Alltså, man hade en plan för vilka teman man ville prata om men svävade diskussionen iväg så fick den göra det.
Frågorna var väldigt öppna och omformulerades för att passa i situationen men originalstrukturen på ett par av dem var följande:

Kan du beskriva din viktnedgång?
Hur skiljde sig denna gången måt tidigare dieter?
Vad hindrar dig från att återgå till ditt gamla jag?
Blir du annorlunda behandlad nu när du gått ned i vikt?

Resultat. Eller snarare...Vad som förhindrade resultat.
Kvinnorna beskrev tidigare dieter och varför de inte gick så bra. De huvudsakliga anledningarna verkade vara.

• Ingen personlig anledning att göra detta för en längre period

• Kortsiktig strikt approach

• Överambitiöst mål

7 av 10 valde att göra viktminskningen för hälsorelaterade anledningar men även för sin egen skull. Det flikas in citat lite här och där i studien vilket ger den massiva pluspoäng i mänsklighet.

‘so it’s for me it’s actually feeling better in myself, and

I don’t think that’s a feeling that anybody else can give

you, you’ve got to do it yourself and see it and then

accept that, but you’ve got to want to do it for yourself,

nobody can tell you to lose weight’

5 gjorde sin resa med stöd av viktminskningsgrupper, jag tycker personligen det är lite lågt då det inte blev så mycket tryck utifrån. Men här kommer det fina: För att bibehålla vikten leder några av dem själva viktminsknings och aktivitetsgrupper. Jag tycker detta är ett helt fantastiskt sätt att att hålla sig själv på banan samtidigt som man hjälper andra.

Mentalitet.
En förändring i tankesättet verkar behövas för att göra en såhär stor viktminskning. Kvinnorna slutade tänka ”diet” och ersatte med avslappnad ”livsstil”. Inget bannlysande av specifika matgrupper eller matvaror. Detta innebar att de kunde unna sig en fika med vännerna då och då. En måltid eller en hel dag är en droppe i havet när man tänker på hur mycket vi äter över vår livstid. Egentligen borde alla ta en sån här approach, livet är inte över bara för att du åt ur kakburken.
Självklart finns det vissa som behöver perioder av fokuserat dietande med drastiska interventioner men ärligt talat, är du en av dem? Släpp den moderna ”jag vill ha ALLT NU” mentaliteten. Zen.

‘I went this time with a more rounded attitude of this is

going to be a way of life, and this is the way I’m going to

live, I’m not just doing this for this diet I’m doing this

for ever you know. And I think this was why I thought

I’ve got to be more relaxed about it’

Stöd från omgivningen
Var väldigt viktigt. Både emotionellt stöd och praktiska lösningar på problem som dök upp hjälpte till. Stödet kom både från tidigare nämnda viktminskningsgrupper och professionella rådgivare. Deltagarna tyckte det var viktigt och rekommenderade andra att ta en liknande approach.
Familjen var också viktig och förändrade ofta sitt beteende också. Vilket inte är helt förvånande då kvinnor fortfarande tenderar att vara de som sköter matlagandet i samhället.
Vänner som deltog blev också stöd men introducerade även ett tävlingsmoment. Nu kanske man inte ska tävla ”först till X kg” men få klarar av att tävla endast med sig själva. Lite extern motivation är oftast att föredra.

Det svåra
Att bibehålla vikten var lite värre. Samma arbete fast utan att se vågen röra sig. Det innebar mindre stöd från omgivningen också. Det är här den extra aktiviteten som gruppledare kom in. Helt plötsligt fick de press utifrån att bibehålla vikten för nu var de förebilder. Alternativt gav man sig på mål som inte var direkt relaterade till viktkontroll men hjälpte till ändå. Jag väntade mig halvt om halvt att läsa något i stil med ”I wanted to deadlift my bodyweight for reps” men tyvärr valde dom att inte ta med det i studien. Jag är helt övertygad om att någon sa det!..typ.

Sabotörer
‘And then I’ve had a couple of people tell me as well,

you look ok as you are and maybe that is what you

are meant to be and that is you know your ideal, and

I wouldn’t lose too much anymore, but they don’t

mean it maliciously or it’s not a jealous thing’

Ganska hårt att höra om man är hungrig och jagar ett mål? Även om dessa saker säkerligen sades i välmening så är det något man måste vara medveten om. Tänk på vad du säger till någon som arbetar med att förändra sig själv.

Slutord
För de flesta handlar viktkontroll, precis som styrketräning, om små förändringar, regelbundenhet och tid. Har du inte gjort dessa saker så ska du inte ens snegla mot den där crashdieten som lovar massiv viktminskning på 2 veckor. För viktminskning är inte svårt. Det är att bibehålla vikten som är det.

Referens:

J Hum Nutr Diet. 2011 Aug;24(4):342-50.Epub 2011 Mar 18. An exploration of the experiences and perceptions of people who havemaintained weight loss. Hindle L, Carpenter C.