Insulin Sensitivity Determines the Effectiveness of Dietary Macronutrient Composition on Weight Loss in Obese Women

Ny cool studie på ingång! Denna gången handlar det om insulinkänslighet och viktnedgång.
Insulinkänslighet är och har länge varit ett väldigt populärt diskussionsämne inom hälso och fitnessvärlden, med många mer eller mindre intelligenta försök att manipulera variabler som påverkar insulinkänslighet.
Så vad innebär insulinkänslighet då? Det handlar väldigt enkelt om din kropps förmåga att lagra kolhydrater på rätt ställe i kroppen. Det vill säga, muskler och inte i fett. Överviktiga, inaktiva personer tenderar att ha riktigt dålig insulinkänslighet vilket beror framför allt på en överproduktion av insulin och därmed en desensitivisering av insulinreceptorerna. Denna process fungerar ungefär på samma sätt som att du inte känner av en stark lukt när du utsatts för den under en lång period.
I kontrast har magra atleter oftast fantastisk insulinkänslighet. Andra variabler som påverkar mycket är sömnkvalité, stress, gener samt protein och fiberintag. Vissa personer har helt enkelt sämre förutsättningar att utnyttja kolhydrater än andra. Man kan självklart påverka sin insulinkänslighet genom att bygga muskler, leva ett aktivt liv, sova bra och dra ner på stressen men bara till en viss punkt. Det är därför man ser personer som svär vid lågkolhydratskost samtidigt som andra svär vid högkolhydratskost och ärligt talat tycker jag debatten mellan dessa två läger är rent ut sagt skitlöjlig, då det är uppenbart att det är individuell varians i hur bra man mår på olika dieter. Detta ger mig en perfekt övergång till denna studien som har ställt rätt fråga: Hur ska vi göra för att anpassa en diet efter en persons unika förutsättningar?

Abstract

CORNIER, MARC-ANDRE, W. TROY DONAHOO, ROCIO PEREIRA, INGA GUREVICH, RICKARD WESTERGREN, SVEN ENERBACK, PETER J. ECKEL, MARC L. GOALSTONE, JAMES O. HILL, ROBERT H. ECKEL, AND BORIS DRAZNIN. Insulin sensitivity determines the effectiveness of dietary macronutrient composition on weight loss in obese women. Obes Res. 2005;13:703–709. Objective: To determine  whether macronutrient composition of a hypocaloric diet can enhance its effectiveness and whether insulin sensitivity (Si) affects the response to hypocaloric diets. Research Methods and Procedures: Obese nondiabetic insulin- sensitive (fasting insulin _ 10 _U/mL; n _ 12) and obese nondiabetic insulin-resistant (fasting insulin _ 15 _U/mL; n _ 9) women (23 to 53 years old) were randomized to either a high carbohydrate (CHO) (HC)/low fat (LF) (60% CHO, 20% fat) or low CHO (LC)/high fat (HF) (40% CHO, 40% fat) hypocaloric diet. Primary outcome measures after a 16-week dietary intervention were: changes in body weight (BW), Si, resting metabolic rate, and fasting lipids. Results: Insulin-sensitive women on the HC/LF diet lost 13.5 _ 1.2% (p _ 0.001) of their initial BW, whereas those on the LC/HF diet lost 6.8 _ 1.2% (p _ 0.001; p _ 0.002 between the groups). In contrast, among the insulin-resistant women, those on the LC/HF diet lost 13.4 _ 1.3% (p _ 0.001) of their initial BW as compared with 8.5 _ 1.4% (p _ 0.001) lost by those on the HC/LF diet (p _ 0.04 between two groups). These differences could not be explained by changes in resting metabolic rate, activity, or intake. Overall, changes in Si were associated with the degree of weight loss (r _ _0.57, p _ 0.05). Discussion: The state of Si determines the effectiveness of macronutrient composition of  hypocaloric diets in obese women. For maximal benefit, the macronutrient composition of a hypocaloric diet may need to be adjusted to correspond to the state of Si.

Vad gjorde man?
21 kvinnor fick genomgå en klinisk kontroll av sin insulinkänslighet därefter vägde man dem, kontrollerade kroppskompositionen och tog en titt på deras blodvärden.
När testerna var klara och grupperna hade blandats fick deltagarna en diet med ett dagligt underskott på 400kcal under totalt 16 veckor och mätte därefter förändringar.

Så vad hände?
Bilden säger det mesta egentligen. Deltagare med dålig insulinkänslighet tappade mer vikt på en lågkolhydratskost. De med god insulinkänslighet tappade mer på en en lågfettskost. Bäst av allt var att den extra vikten som tappades var en ”bonus” utöver den beräknade viktnedgången vilket var ca 6kg.
Andra punkter av intresse var att insulinkänsligheten ökade i alla grupper, samt att High Carb Insulinresistenta gruppen ökade sina triglyceridvärden vilket inte är positivt någonstans.

Studiens Styrkor

Man mätte kroppskompositionen med DXA vilket är en av de bättre mätteknikerna där ute.
All mat förbereddes och delades ut av universitetsköket! Detta är helt fantastiskt då detta ökar följsamheten något enormt, dock är det dyrt och därför ser man inte det så ofta.
Man ökade följsamheten genom att ha möte med dietist varje vecka som hade motiverande samtal och följsamhetskontroll, återigen, dyr studie.
Proteinet var detsamma för båda grupperna vilket inte är helt vanligt då lowcarbgrupper tenderar att äta lite mer protein. På tal om proteinintag...

Studiens Svagheter

Jag gjorde lite överslagsmatte och gjorde ett par rimliga antaganden om kvinnornas energiintag.

Kvinna, 50 år, 161cm, 85kg aktivitetsfaktor på 1,3 (relativt stillasittande, lite aktivitet)= 2000kcal
-400 = 1600 för att skapa ett underskott
Proteinintag:  20% av 1600 = 360kcal från protein
1g Protein =4kcal
Mängden energi från protein delat på proteins energivärde delat på 85kg för att få fram mängden protein/kg/dag: 360/4/85kg= 0,94g/kg/dag

Som ni ser så landade proteinintaget på under 1/kg kroppsvikt (om nu mina antaganden stämmer). Jag hade gärna sett dubbla proteinintaget i den här situationen. Vi fick inte heller någon siffra på fiberintaget som också är relevant.
Inte ett ord om träning i hela studien...

Självklart kan deltagarna ha fuskat och inte rapporterat in men med tanke på att viktnedgången var såpass bra som den var så är det tveksamt.
Med så många uppdelningar blev grupperna små, att titta på större grupper hade varit mer givande. Inte för att såpass små grupper är ovanliga i den här sortens dyra studier.
Det var inaktiva, överviktiga tanter damer i 50årsåldern man testade på. Det kanske eller kanske inte är relevant för dig.
Studien varade bara i 16 veckor. Saker kan ha förändrats efter en längre period med tanke på att insulinkänsligheten ökade i alla grupper.

Diskussion och praktiska applikationer

Forskarna hypotetiserade att man har högre termogenes vid ”rätt” diet. Det vill säga att studiedeltagarna avgav mer energi i form av värme när maten bröts ner och transporterades ut i kroppen. Tråkigt nog gjordes det inga mätningar på termogenesen så det är svårt att dra några slutsatser. Kanske ökade den spontana aktiviteten tack vare ökat välmående i de "korrekt matchade" grupperna vilket ledde till ökad energiförbrukning.
Jag vill minnas att jag läste någon nyhet om en studie där man mätt en större sympatisk nervaktivitet (alltså blev man piggare) vid intag av antingen kolhydrater eller fett beroende på vilken insulinkänslighet man hade. Tyvärr kan jag inte hitta denna nyhetssida då det var någon random nyhetslänk jag skumläste.
Kalorier är fortfarande kung. Detta är bara en bonus, även om det är en stor sådan.
Med tanke på att insulinkänsligheten hade ökat i alla grupper hade kanske en omfördelning av makronutrienter varit på sin plats? Det skadar aldrig att stanna upp och utvärdera och eventuellt finjustera.
Gruppen med dålig insulinkänslighet och högt kolhydratsintag fick sämre blodfettsvärden. Detta är något man definitivt vill undvika då höga blodfettsvärden är länkade till hjärt-kärlsjukdomar.
Men det absolut viktigaste är att studiedeltagarna inte tränade och åt inte några vettiga mängder protein. Resultaten hade antagligen sett helt annorlunda ut om dessa variabler hade infunnits.

Källa: Marc-Andre Cornier, W. Troy Donahoo, Rocio Pereira, Inga Gurevich, Rickard Westergren, Sven Enerback, Peter J. Eckel, Marc L. Goalstone, James O. Hill,Robert H. Eckel, and Boris Draznin. Insulin sensitivity determines the effectiveness of dietarymacronutrient composition on weight loss in obese women. OBESITY RESEARCH Vol. 13 No. 4 April 2005