The haggis tolerance test in Scots and Sassenachs

Introduktion
Hjärt kärlsjukdomar är den vanligaste dödsorsaken i Skottland. En möjlig faktor till detta, enligt författarna till veckans studie, kan vara intaget av den nationella måltiden Haggis. Dock är forskningen extremt begränsad på området med endast två studier funna, varav en endast gick att få tag på via personlig kommunikation. En sann forskare lämnar dock inget åt slumpen! Därför gjordes denna studien för att undersöka om Haggis kan påverka risken för kardiovaskulära sjukdomar.

Den vetenskapliga processen

Abstract

To find out if the Scottish national dish, haggis, contributes to the high incidence of coronary heart disease in Scotland the lipaemic effect of a meal of 200 g of haggis was measured in six Scottish and 10 Sassenach men. The Scots had higher fasting cholesterol and triglyceride concentrations and a lower proportion of high density lipoprotein cholesterol than the Sassenachs. Four subjects were found to have hyperlipoproteinaemia, which had been unrecognised previously. Serum cholesterol concentrations did not change after haggis was eaten (mean dose 2-6 g/kg body weight). Serum concentrations of triglycerides increased by 51% at 90 minutes in the Sassenachs but were unaltered in the Scots. There were no serious adverse effects. This study shows that Scots have higher lipid concentrations than Sassenachs but seem to be resistant to the lipaemic effect of haggis. The haggis tolerance test may be useful in Sassenachs.

Vad gjorde man?
Man satte igång med project Cardiff Heart, Alveoli, Gut and Grain Ingrestion Study (HAGGIS) där man kidnappade rekryterade 16 friska kollegor. Dessa delades upp 2 etniska grupper, Engelsmän och Skottar (Scotts resp. Sassenachs). Deltagarna fick inta 200g Haggis på fastande mage, därefter tog man blodprover 30 och 90 min. Blodproverna analyserades efter markörer som är relevanta för hjärt kärl sjukdomar, bland annat HDL (minnesregel ”Hälsosamt kolesterol”)

Kvalitén på Haggisen kontrollerades med hjälp av en biopsi som därefter undersöktes noggrant i mikroskop där man konstaterade att alla ingredienser var närvarande. Man såg även att det fanns spår av bland annat muskulatur från diafragma, lungvävnad eller eventuellt lever hade kommit med i blandningen. Detta kan ses som en svaghet då dessa inte ingår officiellt i det traditionella Haggis receptet men det är tveksamt om det påverkar resultaten nämnvärt.

 

Vad hände?
Ingen dog och inga stämningsansökningar lämnades in av deltagarna.
Skottarna hanterade helt klart haggisen bättre än Engelsmännen! Engelsmännens blodfettsvärden ökade i snitt med 51% i kontrast med skottarnas 6% efter 90 minuter.
3 studiedeltagare visade sig ha för alldeldes för höga basvärden på sina blodfetter vilket pekar på vikten av att göra regelbundna läkarbesök.
2 deltagare upplevde viss mättnad. Nysningar, lätta bröstsmärtor vid ansträngande träning samt rapningar och en "odör som ansågs oacceptabel av en huvudsakligen engelsk grupp damer och herrar” (löst översatt)

Styrkor.

Man lyckades på något vänster hindra deltagarna från att dricka alkohol kvällen innan, detta kan ses som en svaghet då detta antagligen inte representerar den normala situationen i Skottland. Samma sak kan sägas om det faktum att ingen whisky fick intas i samband med maten. Alla deltagare åt tillsammans för att garantera följsamhet.
Man använde sig även av statistiska formler för att garantera signifikans. I stil med den där chokladstudien som dök upp för en vecka sen.

Svagheter.
Då det är oetiskt att hindra någon från att inta Haggis fanns det ingen kontrollgrupp vilket gör studien mindre relevant.

Bara 25% av matdagböckerna, som användes för att kontrollera mat och vätskeintaget dagen innan, returnerades. Antagligen drack 75% av deltagarna dagen innan med andra ord. Vilket är en styrka på sätt och vis då det, återigen, är skottland vi talar om.

Man kan inte prata om skottland utan att referera till Braveheart

Praktiska applikationer. 

Jag är mycket glad över att en såpass drastisk och potentiellt farlig studie har gjorts då vi vet lite om konsekvenserna av att äta Haggis. Speciellt då författarna nämner att man var tvungen att göra studien utan etiskt godkännande. Forskarna konstaterar att det var ett flertal svagheter i studiedesignen och den teoretiska grunden men studien utfördes på ett ”briljant sätt”. Det verkar som om skottar har mindre risk att utveckla hjärt kärl sjukdomar än engelsmän vilket bör undersökas med andra former av studier, gärna epidemiologiska.
Antagligen har skottarna utvecklat en genetisk tolerans mot haggis genom århundraden av ätande, vilket engelsmännen inte har då dessa endast äter haggis sporadiskt. Alternativt kan man aktivera Haggisreceptorer i magen (om dessa existerar) genom regelbunden konsumtion av haggis.
Fårlunga innehåller mer protein och mindre fett än fårben. Jag räknar kallt med att alla bodybuilders som läser detta kommer att börja basera sitt proteinintag på vassle och fårlunga från och med nu.

En 200g portion Haggis innehåller 21,4g protein; 43,4g fett; samt 38,4g kolhydrater vilket gör Haggis optimal att äta! För något, jag vet inte riktigt för vad dock.

För er som är intresserade, jag vet att ni är. Här är ingredienserna som användes till haggisen:

Its ingredients are lambs' pluck (heart and lung), pigs' liver, beefsuet (perinephric fat), and pinhead (coarse) oatmeal. These are cooked; minced; seasoned with salt, black pepper, coriander, and ginger; and boiled in a sheep's paunch (stomach).

Optimalt!

The Haggis Tolerance Test som denna studien utvecklade är ett nytt och intressant sätt att kontrollera fett tolerans. Med bättre smak än tidigare använda alternativ såsom grädde, smör och glass. Jag ser fram emot den dagen då detta test används kliniskt i Sverige. 

Referens:

BMJ. 1988 Dec 24-31;297(6664):1632-4. The haggis tolerancetest in Scots and Sassenachs. Fraser AG, Rees A, Matthews S, Williams GT. Departments of Cardiology, University Hospital of Wales, Cardiff.